Grottbjörnens Folk handlar om en flicka vid namn Ayla från människosläktet Cromagnon. När hon är fem år gammal dör hennes föräldrar i en jordbävning, och ensam vandrar hon omkring i skogen, frusen, hungrig och trött. Men så blir hon funnen av en neanderthalklan, ett släkte som själva kallar sig Grottbjörnens Folk, som söker efter en ny grotta att bo i då deras gamla förstörts av jordbävningen. Ayla, med sitt blonda hår, blåa ögon och tunna och långa kropp ser helt olik ut mot klanens korta, krumma kropp som till största delen är täckt av kort hår likt en päls. Men hon blir ändå omhändertagen av medicinkvinnan Iza och får tillslut stanna i klanen.

Men ju äldre hon blir, desto starkare märks skillnaderna mellan klanens och Aylas sätt att tänka. Klanfolket lever efter djupt rotade traditioner som de verken vill eller kan förändra. Ayla däremot kan inte förstå varför hon som kvinna inte får säga ifrån mot en man, jaga, i över huvud taget göra som hon vill och inte ens skratta och springa. Hur hon än försöker anpassa sig så blir det fel.

Min åsikt: Det här är en bland de bättre böcker jag någonsin läst. Jag tycker om fantasy böcker och sådant baserat på livet förr i tiden. I boken återges mycket om deras vardagliga liv, hur de bor, hur de använder växter till både mat och medicin och hur de tar till vara på i princip allt från de djur de fäller. Hur kvinnorna stod långt lägre i rang än män, hur de stark trodde på andar och många andra saker.
Helt enkelt hur det vi idag ser som primitivt egentligen var en otroligt utvecklad tillvaro så långt som det var möjligt. De fick allt det de behövde från naturen och klarade sig bra på det.

                     

Engelskt namn: Vampire Academy
Rekommenderar: Ja
Antals Sidor: 335
Fortsättning: Ja
2. Fruset Blod (Frostbite)
3. Ej utkommen på svenska (Shadow Kiss) Släpps på svenska mars 2010
4. Ej utkommen på svenska (Blood Promise)
5. Ej utkommen på svenska (Spirit Bound) Släpps på engelska 18 maj 2010

Törst, vars titel inte har ett dyft med den egentliga handlingen att göra, handlar Rose Hathaway som är 17 år och dhampir (halvvampyr). Hennes bästa vän, Vasilisa "Lissa" Dragomir, är moroi (vampyr) och dessutom vampyrprinsessa. De går båda på internatskolan S:t Vladimir för dhamirer och moroi. Dhampirer är en korsning mellan människor och moroi eller dhampirer och moroi. De kan inte själva få barn med varandra eller med människor utan behöver moroi för att kunna fortsätta existera. 
Dhampirers "jobb" är helt enkelt att beskydda moroi, framför allt mot strigoi, en ond, galen variant av moroi. 

Rose är Lissas beskyddare, men skilljer sig lite från de vanliga. De två är nämligen sammanlänkande med ett speciellt band. Rose kan känna av Lissas tankar och känlsor, och dessutom 'sugas' in i hennes huvud och se precis det hon ser. Lissa i sin tur har en ovanlig och till högsta grad mäktig kraft som de båda vill göra allt för att skydda. Den kan nämligen leda till att Lissa förlorar förståndet eller dör. 

För två år sedan rymde de från S:t Vladimir för att skydda Lissa och hålla hålla hennes krafter hemliga. De jagas ständigt av andra beskyddare från skolan, men den här gången hinner de inte undan.

Min åsikt: Den här boken är faktiskt en av de bästa jag läst. Den är rolig, lättläst och en typ av vampyrer jag tycker är bra, haha. Jag menar, inga glittrande vampyrer här inte. *tackochlov*
Den är oerhört lik Vampyrens Märke, hade jag inte vetat att det var olika författare hade jag svurit på att det var samma, eller att de åtmindstånde var släkt/vänner. Törst är har dock en något lägre humornivå, vilket gör att jag nog ändå tycker lite bättre om Vampyrens Märke. Men den här boken är ändå en otroligt bra bok som jag tycker alla borde läsa!