Hej.
Jag heter Jonna. Jag har världens absolut bästa häst. Hejdå.
♥
Winnie!
tihihi.
Winniepinnie!
Min häst är bäst!
Vi hoppade själva idag, bara ett enkelt hinder på 60, 70 och sist 80 cm. Det blev något språng då hon kom för nära, men vi fick till några riktigt härliga språng! Gud så glad jag är!
Bild från i somras. Isabelle Erixon fotade!
Yeah...
Varför kan man aldrig sova länge när man väl kan? Fast halv nio kanske är rätt länge ändå... Hehe.
I alla fall så blir det heldag med Winnie idag. Jag tänkte vänta med att åka dit tills tolv - ett någon gång då de blir intagna, så hon får går ute så länge som möjligt. Hon ska vila idag, så det blir bara myspys. :)
Sommaren med Winnie.
Åh, åh, åh!
Jag har bytt mejl ganska nyligen, men tittar fortfarande in på den gamla då och då utifall någon skulle skicka något dit. Jag såg en massa gamla mejl från Bella där hon skickat bilder hon tagit på mig och Winn i somras, precis när jag fått henne.
Gud så jag skrattade åt detta. Min bushäst.
Winnie: WHAT?!?! Ska JAG hoppa DET DÄR?!
Jonna: Kom igen Winnie! Du klarar det!
Jonna: Nu går vi lungt och fint på sidan.
Winnie: Fort förbi, fort förbi, fort förbi, fort förbi, fort förbi, fort förbi! 
Jonna: Och så prövar vi ett litet hopp då.
Winnie: Okey då. ... AAAAARGH! *tigersprång*
Dalwinnie. ♥
Hoppla.
Både mamma och jag var med på Pay n' Jump på Winnen idag. 70 cm. Hon skötte sig utmärkt, lilla sötnöten!
Film kommer nog upp senare, när jag laddat upp och satt till musik.
Hej hopp.
~ I would still have you.
Ja ni..
Hoppeti hopeti hopp, hästen i galopp.
60 cm, både mamma och jags ka hoppa. Jag hoppas det går bra, senast jag hoppade flög jag ju av rejält, haha. Mamma ska hoppa en gång före mig, och sen jag.
Våran första tävling.
C.O.L.D
Idag var vi på en friluftsdag på Björnön. Det var KALLT! Men rätt trevligt ändå, i slutändan. Vi skulle egentligen inte sluta förrän halv två, men vid tolv sa de att om man kunde ta sig hem själv så var det fritt fram att gå. Linn skulle få skjuts hem och erbjöd mig, Angelica och Saga att följa med och bli avsläppta på stationen. Sjukt snällt, TACK! Detta medförde att jag kom hem två istället för kl fyra.
Därefter åkte jag till stallet, och istället för att rida satte på jag Winne repgrimman+arbetsrepet, tog ett långt ridspö och gick ut och gick. Bland annat ned till den bortre parkeringen för transporter, ungefär vid hennes sommarhage. Halva var täckt av två decimeter snö, och där pulsade vi omkring. Testade lite att hon skulle backa när jag stod framför eller på hennes ena sida, vilket hon är riktigt duktig på nu!
Prövade även lite att hon skulle kunna trava bredvid mig (jag sprang alltså) utan att springa om mig. Det gick faktiskt riktigt bra, om jag bara lade spöet mot hennes bringa saktade hon av lite.
Duktiga häst! ♥
Winnie. ♥
Iamevilbunny på deviantART har ritat denna supersnygga bild på Winne åt mig! Är det inte rätt likt?
Jag tycker det, och speciellt den där föliga busigheten hon har ibland, hah. TACK MT! ♥
Hejhopp.
Fråga mig det igen 7:20 imorgon, kommer vara halvdöd och inte vilja gå upp. Hehe.
Nu om två timmar ungefär ska jag, mormor och morfar åka och hälsa på farmor och farfar. Trevligt trevligt. :)
Igår red jag ut på Winnie, och tog ett väldigt dumt beslut. Jag tänkte nämligen rida på en stig genom skogen och komma ut vid en hage nära stallet. Jag red på den stigen i somras, och tänkte att det kan inte vara så svårt.
HA HA HA!
Jag börjar med att inte böja mig tillräckligt när vi skulle gå under en uthängande gren. Det resulterade i en vit Jonna och en vit häst. (Hon hade ett brunt täcke på sig, men ändå. DET blev vitt!)
Så fortsatte jag in där i skogen. Och fick mer snö över mig. Det var snö överallt! Dessutom såg allt lika dant ut, och man kunde inte höra ett enda ljud. Snö isolerar verkligen bra. Tillslut vände jag, eftersom jag inte kände igen mig alls, hade två stigar att välja mellan och inte hade lust att gå vilse i skogen.
Jisses, haha.
Så har jag ju funderat på att köpa en repgrimma till Winnie, tillsammans med ett arbetsrep. En repgrmma ger en mer finkänslig kommunikation, och fungerar väldigt bra när man arbetar med tryck och eftergift. Nej, jag är inte så bra på detta som det kanske låter. Jag är fortfarande en ren nybörjare som försöker.
Tryck och eftergift fungerar helt enkelt som en belöning för att slippa ge hästen godis, samt snabbre kunne visa hästen att den gör rätt. Skapar man ett lätt tryck med handen, grimman, grimskaftet osv kommer hästen vilja bli av med trycket. Så fort hästen gör det man ber om släpper man efter på trycket, ger eftergift. Detta måste för gud skull inte ersätta belöning genom röst och klappar, utan kan användas samtidigt.
Dock har jag inte bestämt mig för någon färg vilken färg jag ska ha heller. Är mest inne på Hampa, vilket är en väldigt naturlig färg. Sedan fanns Naturbrun, vilket tydligen skulle vara någon sorts guld. Vit skulle nog också bli snyggt, men rätt tråkigt.
Vad tror ni skulle passa lilla Winnen?
- Röd
- Blå
- Svart
- Grön
- Vit
- Silvergrå
- Chokladbrun
- Naturbrun (guld)
- Hampa (ljus beige)
- Vinröd
~ Don't need to teach a seed to grow.
Hon tycker om att hålla ridspön i munnen, min lilla dumsnut.
Detta är hennes; "Är vi inte klara snart?"-min
♥
Jag satte på Winnie täcke, grimma och gick ut med henne, ledd i en longeringslina. Vi gick en bit, och jag knäppte av några kort. Winnie såg ut om en sömngångare. Vi gick till hennes sommarhage. Jag tillbringade 10 minuter med att försöka gräva fram och dra loss de fastfrusna elkablarna för att stänga in till hagen. (nej, elen var INTE på!)
Jag släppte Winnie och tog några till kort. Winnie får syn på en MYCKET intressant hund och går iväg. Jag pulsar efter i knähög snö.
Jag hinner ta några till kort innan Winnie får syn på något OERHÖRT intressant... på andra sidan hagen. Suck. Jag pulsar efter i knähög snö. Tar några till kort. Winnie bestämmer sig plötsligt för att leka fotomodel. Dock missuppfattade hon, och trodde att hon behövde stå precis framför mig när jag skulle ta kort. Så jag var tvungen att pulsa iväg igen, och hon följde efter. Tillslut fick jag äntligen tillräckligt med bra bilder, och vi gick tillbaka.
Jag var trött! Snön var djup!
Efter det red jag i alla fall, och efter det hade jag ridlekion på Sorf. Jag var i stallet i fem timmar idag.
Nyss kom jag hem efter att ha sett Avatar. Kärlek! ♥
Det var länge sedan jag såg en så bra film med så bra budskap!
Människor är svin. Film eller inte.
Strax kommer i alla fall bilderna från idag, på Winnie.
Hejhoj.
Min lilla JoJ.
Men stillastående traktorer är otroligt läskigt. Och stillastående granbockar är ju samma sak som köttätande monster.
Idag blev hon livrädd för en skopa tillhörande en traktor. Inte så populärt när man sitter barbacka!
Jag började i alla fall idag med en av The Seven Games (NH) - lekarna. JoJo leken.
Har prövat den lite förut, men när hon ska komma mot mig går hon snett och stannar någon meter på min sida. Hon ska egentligen gå rakt fram och stanna framför mig. Jag använde en longeringslina, eftersom grimsaften är lite för korta. Det måste ha sett rätt roligt ut eftersom jag ine ville använda allt rep, och därför slog en stor knut i ena änden. Så det blev som en liten boll längst ned.
Att komma mot en fungerade bra, hon kom gående rakt mot mig och stannade. Däremot att backa bort från mig var värre.
Det finns en nackdel med att ens häst inte bryr sig alls om ifall man håller på med saker runt henne. Att hon inte bryr sig om att man skakar med grimskaft och ridspön, eller annat.
Det är nämligen väldigt svårt att få henne att backa. Så jag tog helt enket den övre änden av ridspöt och petade henne i bogen, skakade lätt i linan, och sa "Backa" tydligt. Så fort hon tog ett steg berömde jag. Men ju längre ifrån mig hon kommer, dessto svårare är det att få henne att backa. Står jag precis vid huvudet går det rätt bra, men sen stannar hon och bryr sig inte.
Men det är påväg mot en JoJo, just nu har jag ju en JoJ. Haha.
Efter det tränsade jag och rid ut lite, barbacka med bara ett täcke på henne. Eller ut och ut. Vi red något varv runt ridhuset och sen genom en hage - när Win går i djup snö tar hon HÖGA travsteg! Och där satt jag barbacka! Huh - och bort till hagen där vi galopperat tidigare. Hon lufsade på i makligt tempo påväg dit, men så fort vi kom på sträckan där vi brukar galoppera blev hon väldigt taggad. Det var riktigt härligt att bara släppa henne, den hästen kan verkligen få upp farten. Vi galopperade upp där några gånger innan vi skrittade av och red tillbaka till stallet.
Hej på er.
~ Feel the rhythm of every heartbeat.
Min snöängel.
Min underbara Prinsessa.
Fortfarande kan jag inte förstå att denna underbara varelse är min. Min! Det var mamma som hittade hennes annons. Jag hade i själva verket hittat en annan häst som såldes i samma stall. Chato heter han, en 170 hög svart, söt häst. Mamma visade Winnie, men jag var fortfarande mer intresserad av Chato. Vi bestämde att vi skulle åka dit, en torsdag medan jag fortfarande var på filmlägret. Vi åkte dit på kvällen. Det var riktigt varmt och soligt. Vi skulle få rida Winnie först, och fortfarande var jag konstigt nog inte direkt intresserad. Jag vet inte varför, det kanske helt enkelt berode på att jag var sugen på att pröva Chato. Men så började jag koncentrera mig mer på Winnie. Såg på när "inridaren" (i brist på bättre namn) och mamma red. Sen fick jag sitta upp själv.
Då började jag bli småkär i henne. Långa, långa steg i skritten, mjuk, mysig trav och en galopp jag blev rätt förvånad över. Det kanske inte gick så fort, men det var en så... nej, jag vet inte ens hur jag ska beskriva. Så stark på något sätt. Och hennes ögon. Så vakna och fulla av liv. Efter sex år med ridskolehästar är den där starka, unga, livliga glimten rätt ovanlig.
Jag minns knappt Chato sen. Inte mycket mer än att han inte hade en bra dag utan var svår att rida för allihopa.
Efter det åkte vi och provred en del andra hästar, men jag mindes fortfarande Winnie. Söta, unga Dalwinnie. Det där "småkär" växte, utan att hon ens var där.
Vi åkte dit en gång till, för att se henne löshoppas. Vi hade nästan bestämt oss, jag hade i alla fall bestämt mig. Om vi fick, som mamma sa ja, om de trodde jag skulle klara en unghäst, då var det henne jag ville ha. Så länge hon skulle få det bra med mig, så länge jag klarade det, så ville jag ha henne. För hon var ju ändå bara en unghäst, en fyraåring. Tänkte vi då i alla fall.
Hon löshoppades i alla fall, och det gick väl faktiskt inte så jättebra. Det höjdes för högt för fort och hon lärde sig att krypa under snöret och rusa runt i ridhuset. Men när hon väl hoppade så var hon riktigt duktig. Men under hela tiden, kanske speciellt när hon rymde under snöret, så strålade hon. En sådan där busig småbarns glädje. Jag blev lycklig av den där utstrålningen, och jag kunde bara inte sluta le. Jag log så fort jag såg på henne.
Vi bestämde oss då. Vi skulle köpa henne.
Men var ju ett litet steg kvar. Veterinärbesiktningen. Så nervös jag var. Tänk om något var fel? Tänk om hon hade ett oupptäckt problem med rygg, ben vad som helst! Då skulle jag aldrig få köpa min ängel. En skadad fyraåring som förstahäst liksom, nejnej. Jag hoppades och bad att hon skulle vara helt frisk. Oh, så jag hoppades.
Så ringde mamma en dag. Jag var ensam hemma, det var helg har jag för mig.
"Hon gick igenom besiktningen."
Efter att jag lagt på visste jag inte vad jag skulle göra. Jag kunde bara le. Hela min tillvaro var ett enda lyckorus. Hon hade gått igenom besiktningen! Vi skulle köpa henne! Hon var min!
Jag minns att jag ringde Bella. Först gick jag bara omkring i hela lägenheten, kunde inte vara still. Sedan lade jag mig ned på golvet och bara log, pratade med Bella och försökte låta bil att gråta av lycka. 
Det där med att vi tänkte på att hon ändå bara var fyra år. Jisses säger jag bara. Hon är inte fyra mentalt, hon är minst tio. Traktorer som kör upp bakom baken på henne, prassla med påsar över hennes huvud, låta henne gå över plast, slänga med grimskaft över hennes huvud. Ingenting verkar skrämma henne.
Så vacker, så underbar, så busig, så klar.
Man säger ju att lycka och kärlek inte kan köpas för pengar, men det tror jag faktiskt jag gjort. Hon är lycka. Hon är kärlek. Vad hon än gör och vad som än händer älskar jag henne. Jag kommer alltid att älska henne.
Dalwinnie.
~ We're in heaven.
