Precis när jag skulle till stallet fick jag syn på Elvis som låg mycket gulligt på min säng. Kameran stod på skrivbordet, så jag tänkte att jag bara skulle ta en bild eller två.
Ha ha ha..

Det slutade med tjugo minuters fotografering, och framdragandet av både snöra, prasslande paketsnöre och kattmynta för att få Elvis uppmärksamhet. Jag har en 'våningssäng' där den undre sängen (som jag sover på) är i princip dubbelt så stor som den övre.

När jag tog bilderna nedan satt jag i den övre sängen, med ett snöre med ett ihopkrullat paketsnöre i änden hängande ned mot Elvis. Det snöret var jag ju samtidigt tvungen att försöka hålla borta från kameran, liksom mitt eget långa hår.

Katten har dessutom lite dåligt tålamod, och tittade bort hela tiden. Dessutom ska man fixa med manuell focus, och tillräckligt inzommat.

Jag ska aldrig mer fota en katt utan assistent!!