Åh, nu saknar jag snyggingen / dumsnuten.
För er som inte vet är det där Tyson. Vår före detta hund. Egen uppfödning.
För att dra historien från början var mamma tillsammans med en kille förut som hade en hund, Cent († ♥). Vi parade Cent, men det gick lite fel och efter kejsarsnitt kom vi hem med två av fyra valpar. Tyson och Gibson. Gibben sålde vi, men behöll Taye.
Han är en riktig dumsnut. ♥ Angående rubriken så brukade vi säga, varje gång han klantade till det eller gjorde något oerhört dumt ("inte-tänka-sig-för"-dumt... och inte "fy-på-dig"-dumt) att han var så himla gullig när han var liten, men så växte han upp och något hände. Men snygg är han, hihi.

Han är en Working Kelpie, en valhund som härstammar från Australien. En hund som alltså kräver mycket motion. När vi flyttade från hus till lägenheten kunde vi ju inte längre släppa honom lös i trädgården för att springa av sig, och det började märkas på honom. Vi försökte gå ut med honom så ofta som möjligt, men tiden räckte inte till och han blev rastlös och började tugga på saker. Vi bestämde att det var bäst att sälja honom, och numera bor han på en gård med massor av kor. Kor som han glatt springer omkring med och försöker valla. Haha, sötnosen.