Jag har alltid haft problem med att låta andra människor läsa något jag gjort. Vare sig det är noveller eller skoluppgifter, så har jag alltid problem med det. Att stå bredvid är en mardröm. Jag skäms av någon anledning, trotts att jag kanske själv är supernöjd med det jag gjort.
Jag är liksom rädd att andra inte ska tycka om det, samtidigt som jag egentligen inte bryr mig. Förvirrande ja!

Jag minns flera gånger i högstadiet, så en lärare kanske stannade till för att läsa över ens axel medan man skrev. Det kändes hemskt, även fast jag ändå skulle lämna in uppgiften tio minuter senare. För jag var liksom där. Jag satt bredvid och såg på när hon läste något jag gjort.

Ärligt talat är det nästan jobbigare att få beröm än att få kritik. Kritik kan man ju göra något av, bli bättre av. Beröm, det känns så fånigt att sitta där och säga "åh, tack" med ett fånigt leende.

Jag har väl helt enkelt väldigt dåligt självförtrående när det gäller sådana här saker, saker jag gjort själv. När man skickar något på mejl och får det bedömt, det har jag inget problem med. Bara när jag är i närheten.

Bella är undantaget. Typ. Eftersom hon så outtröttligt bollat med mina idéer till noveller och böcker känns det inte lika jobbigt. (Tack! ♥)

Men det är väl grej man får jobba på. Eller hur? Man kan inte vara allt från början, så jag får väl sätta mig själv i den situationen oftare och träna upp självförtroendet.

Har ni någon särskild situation då ni verkligen inte trivs?